Stina Bengtsson, informatör

Hyresregleringen har inte fungerat. Att Stockholms kötider till hyresrätter är bland de längsta i Europa och att hyrorna trots det inte är nämnvärt lägre än i sju andra jämförbara städer är ett tydligt tecken på det. I lördags presenterade vi en jämförelse som visar att Stockholm faktiskt är sämst i Europa.

Den svenska hyresmarknaden har varit ur spel som en följd av hård politisk styrning. Det är inte rimligt att det i snitt ska ta över två år att få en lägenhet i Stockholm (och att det många gånger tar betydligt längre tid än så). Det är på grund av detta vi med stor förväntan ser fram emot den proposition som regeringen ska lägga i slutet av mars.

Lars Ohly beklagar sig över att han sålt sin lägenhet i Stockholms innerstad med vinst. Han säger att det inte är något han jublar över.

Det jag undrar är: Vem tvingade honom att ta ut en vinst? Det är ju fullt lagligt att sälja varor utan vinst, till och med att sälja med förlust.

Idag börjar klimatmötet i Köpenhamn. Det är ett eldprov för världens länder, men det är en nödvändighet att vi inom kort når en uppgörelse.

Förberedelserna har varit många. Redan i somras var jag och lyssnade på Gro Harlem Brundtland, Mary Robinson och Margot Wallström som var ute på sin turné "Road to Copenhagen". Just den gång jag lyssnade, under Almedalsveckan, talade även Maud Olofsson.

Fastigheter står för 40 procent av energiåtgången i Sverige, så även för oss är frågan viktig. Det ska bli intressant att följa om och i så fall hur fastighetsfrågan blir en del av klimatkonferensen.

I övrigt tror jag på att vi får se ett bra resultat från Köpenhamn. Inte minst Barack Obamas beslut att komma till slutförhandlingarna gjorde mig hoppfull.

I slutet av 1800-talet skedde stora omvälvningar i samhället. Människor sökte sig till staden i takt med den ökade industrialiseringen. Alla behövde mat och husrum. När staden växte blev behoven av en reglering kring vattenförsörjning, gaturenhållning, sotning, utformning av hyreskontrakt, taxering och hypotekslån större. Och det var då, den 17 november 1870, som Stockholms Fastighetsägareförening, det som idag heter Fastighetsägarna Stockholm, bildades. Det handlade om att gemensamt påverka den moderna stadens utveckling.

Stockholms Fastighetsägareförening bildades för att värna den privata äganderätten. Men i stadgarna skrevs även in att medlemmarna skulle ”beredas tillfälle till tankeutbyte” och föredrag av allmänt intresse skulle hållas. Idag låter inte formuleringarna likadant, men tanken och arbetet är detsamma. Kärnan i Fastighetsägarna Stockholms verksamhet var då och är nu att parera politiska styrmedel och dess konsekvenser. Många av de frågor som var aktuella då, som till exempel utformning av hyreskontrakt är något vi hjälper medlemmarna med än idag. Och om det år 1870 handlade om vattenförsörjning är det idag energiförsörjning, där vi bland annat tagit stora krafttag mot fjärrvärmemonopolet. Fortfarande är föredragen en viktig del av vår verksamhet.

Så grattis till ett framgångsrikt arbete i 139 år, Fastighetsägarna Stockholm!

När jag var i Berlin förra gången, för 14 år sedan, var staden fortfarande delad. Ja, inte bokstavligen, för muren var borta och Tyskland var ett enat land. Men spåren av delningen var påtagliga och mitt i staden fanns fortfarande stora ytor som i stort sett bara var grushögar, resterna av ingenmansland där vakttornen en gång stod.

När jag kom tillbaka till staden den här helgen märkte jag att det nu är helt annorlunda. Berlinarna har tagit makten över staden och sett till att skapa fantastiska byggnader till en stad som tydligt visar framåtanda och samtidigt har stor respekt för sin historia. Vid den så symboliskt värdefulla Brandenburger Tor, som under DDR-tiden stod precis intill muren på östra sidan och därmed var förbjuden mark för alla, var det 1995 slättland. Nu är den gamla stadsporten omgärdad av nya byggnader, moderna, men samtidigt väl i klang med den äldre byggnaden. På östra sidan har det skapats ett torg, där stämningen är stillsam och ändå dynamisk. I två av byggnaderna runt torget finns franska och amerikanska ambassaden. Inte långt därifrån finns ambassaderna för de två övriga allierade länderna, Storbritannien och Ryssland.

Under min resa hade jag inte tid att studera Potsdamer Platz ingående, utan passerade bara förbi i taxi. Platsen var före kriget en av de mest trafikintensiva platserna i Europa, men blev med tiden ett öde gränslandskap mellan väst och öst. Trots att jag inte såg så mycket inser jag att det som nu skapats på Potsdamer Platz inte bara är betydelsefullt för att det genom sin affärsverksamhet och sitt kulturella utbud genererar inkomster till företag och till Tyskland. Det är också betydelsefullt i den tyska själen, en tydlig markering på det nya enade Tyskland. Tilläggas kan göras att byggnaderna på Potsdamer Platz är riktigt läckra.

Kontentan av mina intryck är att Berlin är en fantastisk stad, där berlinarna är måna om att både bevara det gamla och att utveckla sin stad. Och tro mig, det funkar! Därför bör inte vi i Stockholm vara rädda för att förtäta, bygga på höjden och utveckla. Det skulle bara göra Stockholm ännu mer vackert!

Idag är det sista chansen att rösta i vår tävling för ett modernt, spännande och attraktivt Stockholm. Tävlingen genomförs i samarbete med fyra välrenommerade arkitektbyråer och tidningen Metro.

Du som röstar har möjlighet att vinna en cykel och biobiljetter. Välj ditt favoritbidrag och rösta här.

Vinnaren presenteras i tidningen Metro och på branschmässan Business Arena den 17 september.

I alla tider har Stockholm förändrats. Varje generation, varje mode har fått sätta sina spår i historien. I varje sekel har stockholmarna byggt moderna hus, broar och skulpturer som påverkat Stockholms utseende, ibland för kort tid, men ofta permanent. Mot bakgrund av Stockholms historia är det därför självklart och naturligt att Stockholm förändras även på 2000-talet.

När vi nu tillsammans med fyra arkitektbyråer arrangerar den tävling i stadsutveckling, vars resultat presenteras den 17 september, ser vi Kungliga Slottet i Stockholm som en förebild. Människorna som byggt, bott och verkat i Kungliga Slottet har insett vikten av att både bevara och att utveckla. Vi vill göra Stockholm till en ännu mer modern, attraktiv och spännande stad. För det krävs utveckling. Varför ska inte vi, 2000-talets människor, göra vårt märke i historien, liksom 1200-talets och 1700-talets människor gjorde? Ska inte 2300-talets människor kunna tänka på 2000-talet som en spännande tid, istället för något som gick historielöst förbi?

Kungliga Slottet är en unik, historisk byggnad väl värd att bevara. Men den är också ett praktexempel på förändringar genom århundraden. När slottet Tre Kronor brann 1697 valde inte dåtidens beslutsfattare att bygga upp det gamla slottet. Istället byggdes en helt ny skapelse. Inspirationen hämtades från Rom och de utländska skickliga hantverkarna skapade ett nytt, modernt, storslaget byggnadsverk, som skulle visa upp det bästa 1700-talet hade. Då var slottet gult, inte brunt, som idag. Dagens färg fick slottet i slutet av 1800-talet i enlighet med den tidens mode.

Även slottets innandöme har förändrats genom århundradena. På Hovets webbplats går det att läsa: ”De väl bevarade inredningarna ger en inblick i historien från tidigt 1700-tal och framåt, där varje monark har lämnat spår efter sin tid. Här ses bland annat Gustav III:s paradsängkammare, Oskar II:s skrivrum och det senast inredda rummet – Kung Carl XVI Gustafs Jubileumsrum.”

Vi hoppas att vår tävling ska tjäna som inspiration för politiker, arkitekter, markägare, fastighetsägare och andra som kan och har möjlighet att utveckla Stockholm. Den utvecklingen är beroende av att vi både bevarar och förnyar, precis som Kungliga Slottet bevarats och förnyats. På så sätt kan Stockholm fortsätta vara en modern, attraktiv och spännande stad med en fantastisk historia.

En modern, attraktiv och spännande stad! Det vill vi att Stockholm ska vara. Som ett led i detta inleder vi idag en tävling i samarbete med fyra arkitektbyråer och tidningen Metro. I fyra dagar publiceras byråförslag på hur Stockholm kan utvecklas.

Att utveckla Stockholm är naturligt. Det har skett i över 750 år. Varför ska inte också vi sätta vårt märke i historien? Det handlar inte om att förstöra eller att nedvärdera det gamla, det handlar om att förnya och förbättra, samtidigt som vi bevarar.

Först ut i tävlingen är Kjellander+Sjöberg, med det som de kallar en svensk Ponte Vecchio. Tanken är att bygga lägenheter, butiker och krogar på Barnhusbron, en bro som idag, till skillnad från många andra trafikstråk i staden, är rejält överdimensionerad. Arkitekten menar att Barnhusbron kan bli en levande stadsmiljö och en länk mellan Kungsholmen och Norrmalm. Metro beskriver mer och visar fler bilder.

Jag läser i en lokaltidning om en hyresfastighet vars boende är mer än missnöjda med sin hyresvärd. Fastigheten är, enligt tidningen, mycket eftersatt och hyresvärden har vid mer än ett tillfälle betett sig illa mot hyresgäster. Enligt tidningen har Hyresgästföreningen sedan 2005 tagit emot 38 anmälningar om brister i huset. Nu kräver Hyresgästföreningen tvångsförvaltning.

De flesta fastighetsägare sköter sin organisation och sina fastigheter på ett bra sätt. Men det finns tyvärr de som inte gör det. För att komma till rätta med problemen har Fastighetsägarna Stockholm därför en ansvarsnämnd, som granskar alla tveksamma fall som vi blir uppmärksammade på. Och självklart har jag nu gjort ansvarsnämnden uppmärksam på fallet i tidningen, eftersom det tråkigt nog visade sig vara en av våra medlemmar.

Ansvarsnämnden har nu två vägar att gå, beroende på om fastigheten blir tvångsförvaltad eller inte. Om processen med tvångsförvaltning sätts igång, avvaktar nämnden beslutet. Vid tvångsförvaltning utesluts normalt en fastighetsägare ur föreningen. Om processen inte sätts igång är utgången beroende av om fastighetsägaren tidigare har fått en varning från nämnden eller inte. Har han eller hon inte fått det, så blir det normalt en varning, om nämnden efter en utredning finner att fastighetsägaren brutit mot god sed. Har det tidigare utfärdats en varning och denna fastighetsägare alltså redan har varit ett fall för nämnden är det oftast uteslutning om gäller.

Skälet till att nämnden finns är självklart att vi inte vill att det ska finnas någon som missköter sig i vår bransch och som därigenom ger hela branschen dåligt rykte och dessutom utsätter människor för obehag och faror. För oss är det a och o att våra medlemmar följer god sed i fastighetsbranschen.
 

På Fastighetsägarnas seminarium med fyra ordföranden från olika politiska ungdomsförbund nämnde Magnus Andersson (CUF) avregleringen av hyresmarknaden i Finland. Fastighetsägarna Stockholm vill därför påminna om den rapport med namnet Slopad hyresreglering - exemplet Helsingfors, som vi publicerade för ett par år sedan.

Jag har fått frågor varför folk åker till Almedalsveckan och varför vi från Fastighetsägarna ska delta. Svaret på båda frågorna är enkelt: Kontakterna! Ingenstans går det att få så många så bra kontakter på så kort tid. Här är idén att skapa relationer med människor som är viktiga för dem jag representerar. Jag känner någon som känner någon som jag bör hälsa på. Vi fattar inga beslut där och då, men nästa gång vi ses så känner vi till varandra bättre. Det är alltid lättare att ringa och få kontakt med en person som jag träffat tidigare.

Almedalsveckan har kallats både ankdamm och smältdegel. Någonstans däremellan ligger sanningen. Folket som kommer dit är en intressant blandning av politiker från alla läger, lobbyister, intresseorganisationer, privatpersoner, jobbsökande, affärssökande, journalister, aktivister och så vidare. Jag tror inte att någon åker därifrån utan på något sätt känna sig berikad.

Och Fastighetsägarna då? Varför var vi där? Ja, som ni redan vet arrangerade vi både seminarier och mingel. Syftet var naturligtvis att föra fram våra åsikter i några centrala frågor, men framförallt att träffa för oss viktiga personer. Det är därför glädjande att vårt mingel har fått höga betyg från många håll. Jag har fått kommentarer som ”magiskt” och ”veckans bästa mingel”. Jag är helt övertygad om att våra gäster kommer komma ihåg det när det är dags för nästa möte och nästa diskussion. Den sociala kontakten är, som bekant, otroligt viktig i arbetslivet och inte minst i påverkansbranschen!.

När fyra ungdomdsförunds ordföranden, Jytte Guteland (SSU), Frida Johansson-Metso (LU), Magnus Andersson (CUF) och Niklas Wykman (MUF) möttes för att diskutera problemen med bostadsmarknaden gick debattvågorna höga.

Frida, Magnus och Niklas är helt överens. De menar att marknadshyror skulle förändra och förbättra bostadsmarknaden. Magnus exemplifierade med det som han menar är det enda med Sverige jämförbara landet, Finland. Där där reglerades hyresmarknaden efter andra världskriget, men avreglerades i mitten av 90-talet, vilket medförde höjda hyror i vissa innerstadsområden i Helsingfors, men inte i Finland i övrigt.

Niklas upprepade mantrat att det är viktigt och helt nödvändigt att skilja socialpolitiken från bostadspolitiken,

Jytte Guteland menar att bostadspolitik måste få kosta och att det då är viktigt att satsa skattepengar på kommunala bostadsbolag. Hon menar att de kommunala bolagen i dagsläget avsätter pengar till annat än bostäder och på så sätt slösar med hyresgästernas pengar. Detta argumenterar både Frida och Magnus emot och menar att det är precis tvärtom, det vill säga att de kommunala bostadsbolagen inte behöver gå med vinst, vilket i sin tur innebär att privata hyresvärdar inte kan konkurrera.

I Stockholm presenterades i början av maj ett förslag till ny hyressättning, Stockholmsmodellen. Förslaget är resultatet av ett samarbete mellan bland andra Fastighetsägarna Stockholm och Hyresgästföreningen. Vi på Fastighetsägarna Stockholm hoppas att Stockholmsmodellen kan bli ett stort och viktigt steg på vägen mot en fungerande hyresmarknad i Stockholmsområdet.

På Fastighetsägarnas seminarie i Visby berättar Diana Uppman från Docere om hur de tror att framtidens boende kommer se ut. De baserar sin analys på intervjuer med bland andra arkitekter, kommunföreträdare, stadsplanerare, högskoleföreträdare, byggbolag och allmännyttan. De har också gjort djupintervjuer med boende, det vill säga de som är runt 65 och inom kort troligen får ett större vårdbehov.

År 2018 är över två miljoner svenskar över 65. Vårdkostnaderna kommer stiga med 270 procent i takt med att 40-talisterna åldras. Antalet vårddagar ökar med 70 procent.

Hur ska vi då kunna skapa boende för de nya behoven? Diana Uppman berättar att de smarta hemmen, de som påminner om nycklarna och som larmar om någon legat för länge på golvet, är på väg. Genom dem kan till exempel demenssjuka bo kvar hemma längre.

Docere har också konstaterat att framtidens äldre har en relativt god ekonomi, vill bo nära naturen, gärna i områden med människor i olika åldrar, de vill vara uppkopplade och de vill motionera på ett nytt sätt. Hon säger att hälsan är nästa stora samhällsfråga.

Läs mer på Doceres blogg Framtidsspanaren.

Igår kväll var jag på en spännande middag anordnad av Veritas. Temat var integration och talade gjorde integrationsminister Nyamko Sabuni och Kanadas ambassadör i Sverige Alexandra Volkoff.

Kanada har på många sätt lyckats mycket bättre med integrationen än vad vi i Sverige har gjort. Och en anledning som ambassadören nämnde är deras mentorskap. Väletablerade kanadensare, ofta företagsledare, ställer upp som mentorer för nyanlända kanadensare. Det är en win-win-situation för båda parter. Den nyanlände kommer snabbare in i samhället, får ett nätverk, en kunskap om kulturen och så vidare som är nödvändig för att kunna etablera sig. Mentorn får nya perspektiv, nya kunskaper, en ny vän.

Jag tror vi har en del att lära av Kanadas mentorskap för integration.

Orden (som betyder återanvänd, minska och återvinn) är Mary Robinsons. Hon talar på invigningsseminariet på Almedalsveckan. Jag sitter just nu på en gräsmatta i Visby och lyssnar starka röster som talar för ett kraftfullt klimatavtal i Köpenhamn i december,

Mary Robinson är den före detta irländska presidenten som tillsammans med Margot Wallström och Gro Harlem Brundtland är på ett globalt korståg för att rädda världen. Det kan låta pompöst, men som Gro Harlem Brundtland uttrycker det:

"Det finns ingen fråga som är viktigare än detta för att rädda mänskligheten."

Två tredjedelar av världens städer riskerar att översvämmas. För att lösa problemen måste vi agera tillsammans, säger både Gro Harlem Brundtland och Mary Robinson. Brundtland talar om en ny form för att finansiera räddningen, så att vi i de rika länderna kan bidra till att utvecklingsländerna får tillgång till rätt teknik. Robinson pratar om att nu måste vi komma samman som folk gjorde kring deklarationen om de mänskliga rättigheterna.

Att dessa starka kvinnor (för det handlar på detta seminarium nästan bara om kvinnor, även bland andra Maud Olofsson och Lena Sommestad deltar) kommer samman för en enda fråga är betydelsefullt. Det sänder signaler till oss alla, oavsett vad vi gör eller vilka vi är, att vi måste agera nu.

Idag skriver Christer Jansson en slutreplik angående fjärrvärmemonopolet på Brännpunkt.

Tidigare debattartikel, där en rapport om monopolet presenterades, publicerades den 13 juni.

Från och med idag finns Fastighetsägarna Stockholm på Twitter. Vårt användarnamn är Stofast. Följ oss gärna!

Just nu har vi problem med RSS-funktionen. Det innebär att även om du väljer att prenumerera på RSS-feeds från oss, så kommer du tyvärr inte få några. Vi arbetar på att lösa problemet så snart som möjligt.